Stekarfenomenet är närapå en kultur, framförallt i början av 2000-talet. En “stekare” spenderar pengar i ett hejdlöst tempo som om morgondagen inte fanns, det är oftast en ung kille med adel i stamtavlan och rosa skjorta samt bakåtslickat hår – omgiven av vackra unga damer.
Stekare
En stekare vill alltid ge sken av att vara ekonomiskt oberoende och provocerar gärna. På sent 1800-tal fanns det flera provocerande ungdomsgrupperingar som “grilljannar”, och fram på 1940-talet kom “swingpjattarna” som påminde om 2000-talets stekare i både klädstil och attityder. I Aftonbladet årgång 2005 beskrev journalisten Fredrik Virtanen stekarfenomenet och stekarna som personer med flottigt hår, flitigt användare av brun-utan-sol kräm, en tjock högkvalitativ täckjacksväst, röd eller rosa skjorta, superstora “wraparound” solbrillor, lyxiga blekta jeans och hip-hop gympaskor.
Armanikostymer och plastkort
Tidningen Kapten Stofil beskrev stekarfenomenet år 2006 när David Nessle som var tecknade på tidningen lät sin antihjälte “Den maskerade proggaren” konfrontera en skurkaktig figur som hette “Stekaren”. Detta var en humoristisk men ändå kulturell beskrivning – rikemansyngel i Armanikostymer som höll hov på Stockholms innekrogar och betalade med pappans kreditkort.
Flera humorprogram har gjort om stekare där de dricker mousserande vin på innekrog och klipper håret för 12 000 kronor.